Thanksgivings break.

I år fick CJ äran att bevistas av "the foreigners", vilket glatt uppskattades, tror jag. Jag och Maria (Colombia) var som väntat vilsna i jungeln av all thanksgiving food. stuffing, dressing, turkey, green bean casserole m.m. Buffén var enorm, inget är ju som ni vet lagom i Amerika, så det fanns inget som hette att smaka lite av varje. Med en tallrik knappt synlig åt vi i något som kändes som timmar. Men ska inte klaga, det var annorlunda men helt gott.



Lovet varade i 6 underbara dagar =) dagar av god mat, kraftsamlande, och roliga aktiviteter. Football som ni vet är STORT i Amerika och varje Thanksgiving spelas och sänds utvalda matcher på TV. Univeristy of Arkansas Razorbacks (U of A) spelade borta mot Louisiana Tigers (rankade #1 i USA). And guess what, efter 4 övertids-quarters vann the Razorbacks. Go Hogs Go Soui! Därmed avancerade U of A till den bästa slutspels gruppen för att tävla om de bästa placeringarna =) och Louisiana förlorade sin #1 ranking.

Vi såg och U of A's basketball lag spela, live. Har aldrig tidigare varit på en stor basket match så det var riktigt kul att med 15.000 andra supportrar se Razorbacks ta hem ytterliggare en vinst, stort också med ca. 25 poäng. Så som ni förstår var det en kanon-helg att vara i Fayetteville =)




Nu när lovet är över är det bara 2 riktiga skol-veckor kvar, sen en vecka av finals och sedan, SWEDEN!

Hang in there, I'll see yall soon!
OaO

Paradiset på jorden.

I somras när jag fick reda på vårat tävlings schema för höstterminen och såg att säsongen skulle avslutas med en tävling på Hawaii fick man en extra energi-kick när man var på St Lundbys övningsgreen. Jag visste att det skulle bli tuffare att kvala in till laget detta år och därför blev ett av målen självklart att kvala in till Hawaii-tävlingen!

Säsongen här har gått min väg, skapligt bra i alla fall. Har spelat stabil golf och visst ännu har det inte lossnat med det finns där och det kommer snart. Vi har jobbat hårt och mött på motgångar så väl som framgångar under säsongen som gått. Genom terminen har det också pratats en hel del av lagkamrater, tränare, lärare, klasskompisar, föräldrar, ja alla har hört talas om denna Hawaii-tävling på något sätt. "Så himla roligt att få åka dit, stackars de som inte får åka med" osv. Detta har satt en stor press på oss i laget och när vi 5 fick reda på laget var det som en sten föll från ens axlar och man kunde börja drömma om paradiset på jorden.

Fredagen den 26e oktober begav vi oss väster ut. Så snart vi var på flygplatsen skedde något som inte känns så överreskande för min del längre..."Miss, will you please come with me." Detta var ingen fråga, det var en order. Något överraskad och förvirrade följde jag såklart med. Prover tog på allt jag ägde, allt, verkligen allt, alla fack m.m. kollades igenom och ut togs ett föremål jah aldrig sett förut. "Miss, you know what this means right" Återigen var detta ingen fråga. Hur dumt det än lät så svarade jag något i still med att "What's that? It'd not mine" Daaaaa- min väska, mitt ansvar.



Kära vänner, jag bar omkring på ett vapen, ett farligt sådant också. Masespray/pepparspray, kalla det vad du vill. Foton togs på mig, kopior av mitt pass, sugnatur av mitt namn, ja allt du kan tänka dig. Något chackad och beskymrad över hur detta skulle påverka min framtid blev jag i alla fall igenomsläppt och vi kom precis lagom tills planet skulle lyfta.

Efter den dramatiska upplevelsen satte vi oss på planet som efter 9h skulle känna Hawaii-mark. Så fort vi landat och andades in Hawaiiansk luft började äventyret. De nästkommande dagarna njöt vi i fulla drag av att få vara på en sån underbar plats som Ohao. Vi åt god mat, solade, badade, festade litegrann, shoppade. Vi blev också medbjudna på en snorkel-tur, vilket var hur coolt som helst!! Vi såg en massa delfiner och simmade med sköldpaddor, Såg en massa fina färgade fiskar. Utflykten var pricken över i:et och vi var enormt tacksamma för den upplevelsen =)







Tävlingen var givetvis var huvuduppgift men ledsamt nog så spelade ingen av oss den golf som vi tidiagre under året spelat. Det var lite av en besvikelse men det går inte alltid som man vill. Kanske ska tillägga att det blåste 39 miles/hour...vet inte riktigt vad det är i våra mått men det blåste om jag säger så..siktade utanför ena sidan av greenen och var glad om man landade/stannade på andra sidan...






Hemresan var lång och hemsk, kanske pga av att man bara ville hem men nog också för att ingen av oss ville lämna. Hur som helst, veckan var underbar och kommer vara ett gott minne.
Tänker definitivt åka tillbaka till paradiset på jorden...

OaO
Rebecca